dont leave me.

Jobbat idag. hade ergonomikurs på förmiddagen. Riktigt roligt :) Men jag utsätts alltid för att vara försökskanin av folk jag inte känner och jag hatar ju verkligen sånt :P En arbetskamrat såg hur besvärad jag var och bara satt och skrattade. Haha. Mycket nytt eller även gammalt som lär sig, men man jobbar ju alltid så i några månader sen glömmer man på nått sätt. Men man måste verkligen tänka på sig kropp.

Tog mig i kragen och ringde. Behöver hjälp! Det låter så illa, men jag har insett att jag inte kommer ur min stress annars. Och han är en läkare jag känner förtroende för, så även om de inte är hans område hoppas jag att han lyssnar på mig och kan hjälpa mig. För jag orkar inte. Och när jag kom hem till mor min och frågade om illamående har nått med stress och göra eftersom jag mår illa fucking hela tiden blev jag utskrattad. "Du har väl för fan inga stresssymtom, du tar det ju alltid så jävla lugnt som man kan, snigel" Men inombords känner jag mig alltid stressad över allt, och har nog förstått att stress kan få en att bli halvt förlamad, man vill kunna springa och göra allt men kroppen orkar inte helt enkelt. Och hjärnan maler på. Det är väl även pga den jag har ont när jag andas och tårarna rinner för jämnan även om det inte är nått speciellt.

Borde väl igentligen vara hemma från jobbet ett tag, men jag har för mycket att göra där, kan inte svika mina arbetskamrater och vem fan har råd att vara hemma?

Ne, ursäkta. Borde väl inte beklaga mig, men lättare att skriva än att prata. Kill me.

Kommentarer
Postat av: Jessi

hoppas du får ordning på magen snart vännen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback