disaster

Fick mig ett samtal från en tjej jag pratat med ett par gånger, de vill ha sixten.
Hon frågade om jag hade möjlighet att komma till Mariefred med honom, men sa att jag inte hade bil, även om mamma´s står utanför, men de behöver inte de veta. Känner bara att jag inte orkar sitta o åka med honom för att sedan åka hem utan min bebis.

Så han åker ev i helgen, får jag några dagar på mig att ta farväl. Hur jag ska orka är en bra fråga bara, sitter redan här helt förstörd. =( Men han kommer nog få det bra där, lite rörelse och 5 st som vill mysa med honom. Men jag och ziza kommer sakna ihjäl oss. Helt sjukt vad han betyder för mig.




Kommer bli riktigt jobbigt att behöva sitta här i helgen. Men kanske lika bra...

Ja, annars vaknade jag upp förkyld, ont i halsen och sådär allmänt konstig i kroppen :(
Legat i soffan och läst större delen av dagen, men blev avbruten av samtalet, nu är de mkt annat som far runt i huvudet ist.

Ibland undrar jag om man ska lyssna på sig själv eller andra? Har de rätt? Saker säger mig att de defenetivt inte har rätt denna gång, men vissa saker börjar kännas för nära det de säger. Låten nedanför säger ganska mkt om hur jag känner just nu...

Ja, ska väl ta mig ut med pluttan snart. bye bye!