disaster

Hade föreläsning idag, gick så fruktansvärt segt, trodde de aldrig skulle bli kaffepaus och efter de att de aldrig skulle bli lunch. Käkade mina mackor sen iväg till pagoden och lämna in studiebeviset och sa upp lägenheten, måste tillbaka med rätt papper nästa vecka bara.

Ja sen var de seminarium på em, gav mig absolut ingenting, sitter bara där och känner mig så förbaskat korkad, alla har så smarta tankar och jag kommer inte på något, och tänker jag så är de inte alls i närheten av deras kloka ord. Så klockan gick väldigt sakta, väldigt. Minutrarna kändes som timmar. Men äntligen var klockan tre tillslut.

Hem, legat på soffan typ. Kände mig helt off förut, en eldsprutande drake,  men min kära vän Johanna räddade nog min kväll, tack snälla vännen, du är guld!

Pratade med syster förut på dagen, kom o tänka på en dag i helgen, var nog länge sen jag kände den känslan, när man vaknar upp mitt i natten, med ett leende, och känner att man skulle kunna ligga vaken hela natten och bara titta på den andra personen. För mig är det äkta, men jag är rädd.

Jävla fucking tråkhelg. Plugg plugg plugg. Morsgoodbye!