När löven faller.

Ja igår var de 50 års kalas. =) Gerhards syster fyllde 50. Var ju inte direkt på humör men tillslut lyckades jag ha roligt iaf. Blev kanske inte bättre av förbannat dumma kommentarer. =(

Först var de tipspromenad, och jag fick ett pris. Hihi Valde ett paket med kaffe som fian fick, är ju alltid hos henne och dricker kaffe så tyckte hon förtjänade den. Hon ställde ju dessutom upp och var schaffis till oss.

Jag och min kusin har inte pratat på 5 år pga en händelse. Men igår fick vi äntligen prata om det, båda har släppt det där och är trötta på att alltid känna "suck nu är de släktträff igen". Kändes mkt bra. =)

Tankarna snurrar hela tiden. Jag vet inte hur jag ska känna, vad jag ska göra. Hur man än gör blir någon utav oss sårade. Men jag vill inte häller stå ivägen för din lycka. Men då innebär det ju att jag måste bli sårad. Det är aldrig lätt att veta att det finns någon annan, men det gör det defenetivt inte lättare när det är någon i ens närhet. Jag tvingas påminnas hela tiden. Och det är ju såklart inte den personens fel men jag vet liksom inte hur jag ska bete mig. Så om jag känner att jag inte orkar ibland så hoppas jag att du kommer förstå det.

Idag har jag inte gjort ett skit, vaknade vid 12, åt lite frukost och gick och la mig igen. Kl 17.00 steg jag upp för att åka och jobba 18-21. Och nu tänker jag lägga mig igen. Så natti natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback