nån som du.

Igår efter jobbet for jessica, nattis, rasmus och jag till Norrköping för att fira jessicas morbror, men jag var verkligen inte på humör, skulle äta innan vi åkte men det blev strömavbrott så fick ingen mat, men det var trevligt där iaf. Sen hem och gjorde mig iordning för kvällen, satt först hos jessica en stund sen drog vi upp till jocke där grabbarna satt och spelade hockey. Sen vidare mot statt, helt okej, inget speciellt som vanligt.

Drog ganska snart hem till D. Länge sen man kände såhär, man vill vara med personen var eviga sekund. Det pirrar gott i magen, man kan sitta och titta på personen hur länge som helst, man känner sig så glad och som ett litet barn och bäst av allt man känner sig trygg i hans famn. Skulle kunna kramas i all evighet. Så idag när jag gick därifrån var de extra jobbigt. Han sa: Jaha, ska du lämna mig nu?! Och inombords skrek jag, NEJ JAG VILL INTE GÅ! Men visste att jag var tvungen, och bara tanken på att inte få träffa honom på ett tag, ja eller iaf inte på samma sätt som nu gör mig riktigt ledsen, tycker verkligen om honom! Kommer sakna enormt. Men allt jag kan göra nu är att hoppas på att detta kankse fortsätter sen. Kanske inte just nu inom den närmaste framtiden, men hoppas att det inte dröjer allt för länge och jag hoppas verkligen att detta är något som kan leva vidare sen.

Ja det gör verkligen riktigt ont att tycka om någon så mkt men veta att det inte funkar just nu. Jag tror att han förstår mer än vad jag anar, men jag vågar inte häller säga riktigt som det är för jag vill absolut inte såra honom för jag vet att han oxå tycker detta är jobbigt. Men allt man egentligen vill är att skrika ut allt man känner. Men jag är kankse ganska genomskinlig.

För mig skulle det absolut inte göra något, jag skulle förstå, den tanken är absolut inga problem för mig bara man får vara med den man tycker om. =) Ja vi får väl se hur framtiden ter sig. Jag hoppas så innerligt.

Nehe, lägga sig kanske. jobba 8-10 imorgon sen ska jag till astmaläkaren kl 15.00, ska bli spännande, har ju inte kollat den på säkert 10 år nu. Och på kvällskvisten är jag visst  bortbjuden på middag hos fian och robert =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback