disaster

måste säga att hela dagen har varit skum. Vaknade upp imorse, så ringde syster och sa att de snart var dags att åka, hon skulle köra mig hem, men jag bryter ut i tårar. Mamma kom hem och såg mig, så blev de bättre.

Åkte vidare till Eskilstuna. Promenad i skogen, te och käk. Sen började jag få ångest igen för att sitta själv under kvällen, slutade med att jag åkte med tillbaka till K-holm.

Bort till emma. trevligt, men slutade som fester brukar. De vandrade ut och jag hem i väntan, men kom aldrig iväg, hatar när folk strular :( Jag ville ju verkligen. =`(

Tårarna som spön i backen igen och mamma hittar mig, pratade en massa, kändes skönt att prata med mamma, hon förstår endå men ser bara den utvägen. Kanske de som krävs. Så här kan jag inte ha det iaf. Men jag vet inte hur man gör? Men mamma har lovat att följa med mig iaf. Skönt att slippa behöva vara själv i allt. Har ju inte tidigare känt att folk förstår allvaret, men som syster sa "du är bra på att dölja det, du är ju alltid glad"

Fick mig just ett samtal från en västeråsare, Haha. Aldrig pratar med människan på telefon så de där samtalet kändes mest skumt.

Och så tog jag mig ett jobbigt beslut idag, men för hans skull. Jag älskar honom mest på hela jorden, mina djur betyder allt för mig, men han är värd så mkt bättre.

Ne försöka sova lite kanske. natti natti.