så kan de va.
Jobbat idag, i stort sätt hela dagen. =p har inte känts så himla jobbigt, men när jag räknade ihop de timmar jag kommer få ihop i juli så blev jag genast väldigt trött. Haha. Ja de är ganska många timmar över en heltid om vi säger så, shit, att jag ens orkar, fattar de inte ens själv. Haha
Men tackade nej till en tur och så ringer M från jobbet och frågar eftersom de fick avslag på turen och jag säger ytterligare en gång nej, så får jag genast dåligt samvete. Jag vet att de behöver mig och jag behöver pengar, men pengar är inte allt, jag vet att jag behöver vara ledig så att jag inte sliter ut mig fullständigt. Men vi pratades vid lite senare och hon sa "emma, man måste få säga nej, ni vikarier kan inte jobba hela tiden" så kändes de lite bättre iaf. =)
Jaja. Nog om de. En sak jag funderar ganska ofta på är varför människor är så himla rädda.? När folk i ens omgivning blir sjuka eller mår väldigt dåligt drar sig många undan. När man egentligen borde finnas där för personen så drar man sig undan, förmodligen för att man är rädd. Jag är nog absolut inget undantag, tror att vi människor är så, inte alla men många. Och det är väldigt sorgligt tycker jag!!! Vet själv när man behöver människor runtomkring en som mest, så är de ganska tyst faktiskt. =( Sorgligt, men sant!
Ne, nu är de dags att sova. Imorgon blir de norrköping med mamma och mormor en sväng fram och tillbaka bara. Ja sen en kaffe med fia. Och sen förmodligen inte ett jävla skit =(
Men tackade nej till en tur och så ringer M från jobbet och frågar eftersom de fick avslag på turen och jag säger ytterligare en gång nej, så får jag genast dåligt samvete. Jag vet att de behöver mig och jag behöver pengar, men pengar är inte allt, jag vet att jag behöver vara ledig så att jag inte sliter ut mig fullständigt. Men vi pratades vid lite senare och hon sa "emma, man måste få säga nej, ni vikarier kan inte jobba hela tiden" så kändes de lite bättre iaf. =)
Jaja. Nog om de. En sak jag funderar ganska ofta på är varför människor är så himla rädda.? När folk i ens omgivning blir sjuka eller mår väldigt dåligt drar sig många undan. När man egentligen borde finnas där för personen så drar man sig undan, förmodligen för att man är rädd. Jag är nog absolut inget undantag, tror att vi människor är så, inte alla men många. Och det är väldigt sorgligt tycker jag!!! Vet själv när man behöver människor runtomkring en som mest, så är de ganska tyst faktiskt. =( Sorgligt, men sant!
Ne, nu är de dags att sova. Imorgon blir de norrköping med mamma och mormor en sväng fram och tillbaka bara. Ja sen en kaffe med fia. Och sen förmodligen inte ett jävla skit =(
Kommentarer
Trackback