ännu en dag igen.
Började dagen med att försova mig, vaknade kl 07.55, PANIK, men kom ganska snart på att vi har ändrat tiden så börjar 08.10 istället så då hade jag ju gott om tid =p Och hann dit i tid oxå. Jobbade till 10.00 sen hem och fixade och donade lite. Sen lyckades jag somna en kvart eller så efter lunch, men systeryster kom hem och väckte mig =) Tanken var att vi skulle ut och gå med hundarna,. Men jag fick hoppa in o jobba en stund på em istället.
Sen har det inte hänt ett jävla jota. Skulle fikat med Johanna men så blev det inte häller, kände besvikelsen sköljde över mig och då blev ingenting roligt helt plötsligt. Legat och kollat på tv en sväng. Nyss varit ute med byrackorna. Och nu blir de nog en dusch....
Förstår att det kankse inte är så roligt att läsa om min negativitet hela tiden men skönt att skriva av sig lite när jag inte vet hur jag ska sätta ord på det i verkligheten. Ångesten finns med mig hela dagarna nu, detta tryck över bröstet gör mig tokig. På dagarna kan jag hantera det på ett annat sätt, hålla mig sysselsatt men kvällarna är rent ut sagt för jävliga. =( Och jag förstår inte ens vart det kommer ifrån. Eller jag vet vad som triggade igång det men att det bara skulle vara det som gör mig såhär låter ju ganska ologiskt, men vet faktiskt inte vad det är. Jag vet att hjälp finns men jag vill vara stark, klara det här utan.
konstigt. dumt, ologiskt... Men saknar dig! totalt tappat greppet och vet inte hur jag ska hantera det.
Sen har det inte hänt ett jävla jota. Skulle fikat med Johanna men så blev det inte häller, kände besvikelsen sköljde över mig och då blev ingenting roligt helt plötsligt. Legat och kollat på tv en sväng. Nyss varit ute med byrackorna. Och nu blir de nog en dusch....
Förstår att det kankse inte är så roligt att läsa om min negativitet hela tiden men skönt att skriva av sig lite när jag inte vet hur jag ska sätta ord på det i verkligheten. Ångesten finns med mig hela dagarna nu, detta tryck över bröstet gör mig tokig. På dagarna kan jag hantera det på ett annat sätt, hålla mig sysselsatt men kvällarna är rent ut sagt för jävliga. =( Och jag förstår inte ens vart det kommer ifrån. Eller jag vet vad som triggade igång det men att det bara skulle vara det som gör mig såhär låter ju ganska ologiskt, men vet faktiskt inte vad det är. Jag vet att hjälp finns men jag vill vara stark, klara det här utan.
konstigt. dumt, ologiskt... Men saknar dig! totalt tappat greppet och vet inte hur jag ska hantera det.
Kommentarer
Trackback