sträck ut en hand.

Ja, jobbat idag, rätt lugnt faktiskt. Tråkigt väder bara.

Sen hade jag hoppats på utgång med cissi, men här sitter jag verkligen besviken att de inte blir av. Så jävla less på att sitta här och glo in i tv:n eller datorn. Antingen jobbar man, tränar eller umgås med en hund som inte ens vill vara här för hon trivs bättre hos mamma. Här är allt hon gör att sova nästan och när hon är hos mamma vägrar hon gå därifrån, säger man ordet hem springer hon och gömmer sig. Hon borde kanske flytta dit ist. Riktgit ensam känner man sig.

Alla har även någon som står dem närmare. Inte så ofta man får frågan om man vill hänga på. Och jag vet iaf att jag hör av mig, men man lessnar ganska fort på att vara den enda.

Jag önskar... Jag är ledsen att folk inte ser mig som så, inte ens mina så kallade vänner,  men allt jag skulle vilja är att veta varför. Jag är ledsen men jag ger upp.

Jag saknar dig. Jag saknar en vän. Men vår vänskap kommer aldrig att hålla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback