vilken jävla smäll.
ja hemma igen. Haft mycket trevligt ute i hukta ikväll. Åkte som sagt ut dit med mamma o dem efter jobbet. Vid 3 kom allt folk. släkten. Så kom även jessica. Grillade, drack, spelade spel och hade trevligt. Och Jessica och jag umgicks en hel del med barnen :) så underbart söta de där två.
Så frågade mamma om jag och jessica kunde ta hundarna på en liten promenad. Självklart kunde vi de. Gick en bit, Ariel fick syn på en söt liten katt, som vanligt börjar hon dra och ska sticka efter, fick iordning på henne, ställde mig framför henne så att hon inte skulle se ditåt, vad gör hundfan då, sätter fart efter kattjävlen, jag flyger bakåt, skrapas efter gruset, tänker "håller i hundjäveln, hon ska indra dra ifrån mig" hon fortsätter och jag släpas efter, hamnar på nacken och huvudet och tänker "nu släpper jag, annars bryter jag nacken av mig" släppte hundfan och hon sprang efter stackars katten. In i skogen och där var hon en 10 min eller nått, medans jag hamna i chock eller nått, grät och grät även om de igentligen inte gjorde så förbaskat ont, för de kände jag inte förnst efter ett tag, började bulta i armen, benet och ena skinkan som är helt blåa och skrapsår. OMG! Så nu kan mamma glömma att jag är snäll och går ut med henne nå mer, och till råga på allt är min favorit tröja trasig. *suck*
Ja och inte minst av allt ringer telefonjäveln mitt upp i allt, står ett namn, och tänker NO way att jag svarar gråtandes. Så jessica fick svara, visade sig inte vara den personen, ber om att ringa upp. Så rings det igen, svarar och då var det strå, ville gå på bio, men kände mig inte riktigt okej för de. Men det finns fler tillfällen hoppas jag :)
Blev sugen på statt, men tacka fan för att vi inte gick dit, helt kålsvart där inne när vi åkte förbi för en liten stund sen :P
Natti natti, jobbdags imorn.
Så frågade mamma om jag och jessica kunde ta hundarna på en liten promenad. Självklart kunde vi de. Gick en bit, Ariel fick syn på en söt liten katt, som vanligt börjar hon dra och ska sticka efter, fick iordning på henne, ställde mig framför henne så att hon inte skulle se ditåt, vad gör hundfan då, sätter fart efter kattjävlen, jag flyger bakåt, skrapas efter gruset, tänker "håller i hundjäveln, hon ska indra dra ifrån mig" hon fortsätter och jag släpas efter, hamnar på nacken och huvudet och tänker "nu släpper jag, annars bryter jag nacken av mig" släppte hundfan och hon sprang efter stackars katten. In i skogen och där var hon en 10 min eller nått, medans jag hamna i chock eller nått, grät och grät även om de igentligen inte gjorde så förbaskat ont, för de kände jag inte förnst efter ett tag, började bulta i armen, benet och ena skinkan som är helt blåa och skrapsår. OMG! Så nu kan mamma glömma att jag är snäll och går ut med henne nå mer, och till råga på allt är min favorit tröja trasig. *suck*
Ja och inte minst av allt ringer telefonjäveln mitt upp i allt, står ett namn, och tänker NO way att jag svarar gråtandes. Så jessica fick svara, visade sig inte vara den personen, ber om att ringa upp. Så rings det igen, svarar och då var det strå, ville gå på bio, men kände mig inte riktigt okej för de. Men det finns fler tillfällen hoppas jag :)
Blev sugen på statt, men tacka fan för att vi inte gick dit, helt kålsvart där inne när vi åkte förbi för en liten stund sen :P
Natti natti, jobbdags imorn.
Kommentarer
Trackback