disaster

Ja jobb och möte idag.  Och hur fan ska jag kunna veta?! Ni måste göra likadant och ni får inte göra si och så, men ingen talar igentligen om vad man får och inte får göra. Så man gör de som känns rätt och alla sitter och påpekar att så får det absolut inte gå till, försvarade mig med gråt i halsen och så blir man så ledsen för att man inte klarar av sånt. Fan det ska väl inte vara så jävla farligt, men jag hatar sånna situationer. Åkte därifrån, ledsen och arg. Kom tillbaka och kände bara, skjut mig.

Jag är så trött. Jag känner mig inte alls bra. Illamående, tårar och vart finns orken? så mycket man ska göra, men allt bara förfaller. Jag orkar inte med att göra nått. och jag vet inte varför. Vet inte vart jag ska be om hjälp. Och vad kan någon annan göra.

Jag har lust att skylla allt på dig. skrika och gapa bara för att du ska fatta. Jag låtsas inte ha någon mer jävla låtsas kompis, dessa har jag tillräckligt gott om. Bara när de passar dig, då ska man lyssna på allt du har och säga, saker du borde fatta att jag inte orkar höra. Men lyssnar du nån gång på mig? Ne just, sånna kan man vara utan.

och jävla eksem, klåda. Blir galen, nog för att jag levt med det hela livet men jag börjar tröttna ganska ordentligt att ha det på händer och i ansiktet och se ut som ett äckel jämt.

Och folk verkar ta det med en klackspark men jag är riktigt jävla orollig över hur de kommer att bli. Svårt och tro att ni vart i den sitsen så inte så konstigt att man inte förstår kanske.

Jaja, orka.