yes you are a winner.
For iväg till Norrköping idag, Hämtade upp mina älsklingar i Åby. Åkte hem till Johanna och Martin. :) Hundarna busade och Casper och Hugo var faschinerade av fiskarna :p Sedan drog vi ner på stan, käkade mc donalds och tog några varv i affärerna, inte de lättaste med en 2 och 4:a åring. Det var Kaos. Kände mig som en tjatkärring. Men vad ska man göra när de inte lyssnar och man bryr sig om dem. Så vi gick tillbaka till Johanna och så åkte jag hem med busfröna. De är de bästa som finns, mina små sötnosar.
Åkte tillbaka till Johanna och vi gick ner på stan igen, köpte mig en väst, kjol och en bok. Och så blidde de fika på de. Mys!. Så åkte jag och ziza hem, trött och grinig som ett as kände jag mig. Började sakna. Så fick jag ett telefonsamtal från jessi, och lilla krog på de.
Känns som att de har blivit lite för mycket prat om en person de senaste dagarna, saknar grabben så fruktansvärt mycket, och mest av allt, vi kunde prata om allt. Och trotts att vi tappat lite av kontakten, är han fortfarande samma goa, rara person och det är inte vanligt. Andra hade man ju blivit total ignorerad av, Så det känns som att jag endå skaffat mig en vän för livet, och det hoppas jag. Även om jag inte får som jag vill just nu. Men de går väl över de med.
Först tror man att fok bryr sig, men sakta men säkert inser man att det bara var av ren nyfikenhet. Och det gör mig så förbannad att man tamefan alltid lyckas vara för ärlig. *suck* Måste lära mig någon gång. Men snart 21 år har gått och än ser jag ingen förbättring. Hehe.
Ne, sovdags. Klockan ringer snart igen. Jobb imorn.
Åkte tillbaka till Johanna och vi gick ner på stan igen, köpte mig en väst, kjol och en bok. Och så blidde de fika på de. Mys!. Så åkte jag och ziza hem, trött och grinig som ett as kände jag mig. Började sakna. Så fick jag ett telefonsamtal från jessi, och lilla krog på de.
Känns som att de har blivit lite för mycket prat om en person de senaste dagarna, saknar grabben så fruktansvärt mycket, och mest av allt, vi kunde prata om allt. Och trotts att vi tappat lite av kontakten, är han fortfarande samma goa, rara person och det är inte vanligt. Andra hade man ju blivit total ignorerad av, Så det känns som att jag endå skaffat mig en vän för livet, och det hoppas jag. Även om jag inte får som jag vill just nu. Men de går väl över de med.
Först tror man att fok bryr sig, men sakta men säkert inser man att det bara var av ren nyfikenhet. Och det gör mig så förbannad att man tamefan alltid lyckas vara för ärlig. *suck* Måste lära mig någon gång. Men snart 21 år har gått och än ser jag ingen förbättring. Hehe.
Ne, sovdags. Klockan ringer snart igen. Jobb imorn.
Kommentarer
Trackback