live as it was your last day.

Ett bra motto här i livet...

Jaha, idag känner jag mig på bättre humör, vadå bergodalbana :P
Vart i skolan, en kort föreläsning sen grupparbete, diskussion om arbetslivet, en bra uppgift då de faktiskt handlar om vad vi kanske kommer arbeta med senare. Kändes roligt, kul att lyssna på allas erfarenheter, men som de alltid brukar bli så halkar man in på något annat ämne, men de är bara roligt. =) Denna gång om dominanta människor, vänner framför allt. Då var jag tyst men kul att höra folk med liknande erfarenhet.

Men känner mig lite mosig idag, förkyld men även veckan innan den roliga veckan och då brukar jag känna mig mosig o konstig, ja, inte nog för att man ska ha 1 jävlig vecka i månaden utan de blir alltid 2, nog för att jag brukar må bättre när det väl kommer men de är endå jobbigt.

Har även sjukt ont i axlarna, de strålar till o med fram i armen och bröstkorgen, hoppas M kommer någon dag för då får han massera ordentligt, vare sig han vill eller inte :P Haha. Ja man får skylla sig själv om man är duktig. Haha.

Tycker de är väldigt spännande med kroppen och dess signlar, kom och tänka på över ett år sedan, så fort jag drack alkohol gick de otroligt segt, fick aldrig i mig något typ och de tog emot ordentligt att dricka, men det hade ju sina förklaringar senare, de fanns en anledning till det, något man inte alls tänkte på. Äh jag tycker att de är riktigt häftigt, man måste lyssna på sin kropp för den säger oftast mer än vad man tror.

Ska försöka sova en timme, sen plugga, plugga, plugga, omtenta på fredag och massor att läsa.

Kan inte sluta fundera på varför det blivit såhär? Kommer de sluta som de alltid gör? Jag tycker inte om att du visar dom tendenserna. :( Varför måste man bli konstig och börja ignorera? varför inte bara prata om saker? Hur svårt ska de vara egentligen. Ja de stämmer iaf att killar och tjejer är från olika planeter, är nog inte meningen att man ska förstå varandra. så är de bara. Men jag ger det tid. Jag vet att det behövs i detta fall och jag tänker inte bara lägga mig ner och ge upp. Jag inväntar, ger det en chans. För jag vet att bakom detta finns det en ärlig person men omständigheterna är som de är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback